Västerbotten

fcdf

Halvkrabba

- Halfkrabba.

Flossavävnad

Följande text om Rya är hämtad ur boken ” HEMSLÖJD OCH FOLKKONST i Bohuslän” Kerstin Lychou och Warne Förlag AB 1996

Kerstin Lychou arbetade som länshemslöjdskonsulent i Göteborgs och Bohus län 1970 – 1988 och ägnade därefter mycket tid till att dokumentera lokala slöjdföremål och tekniker. När boken kom ut var det första gången hemslöjden och folkkonsten i Bohuslän beskrevs i bokform. Boken finns tyvärr inte längre att köpa och författaren är avliden. Med tillstånd från Warnes förlag kan du härmed ta del av texten som skrivits om rya.

Ryatäcken


Flossavävnader

Flossa är ett sydsvenskt dialektord som ursprungligt betyder lugg eller löst hängande trådar på ett tyg. Det är ett samlingsord för vävnader med lugg, som till exempel rya, flossa, noppväv eller sammet.

Ordet rya är besläktat med ord som ragg och tyska ordet Rühe som betyder pälsverk. Det fornsvenska ordet ryia betyder lurvigt täcke, raggig, strävhårig. Luggen består som regel av hårdtvinnat ullgarn men även trasor eller annat material, som till exempel efsingar (vävrester) har använts.

I Bohuslän knyts nockorna, som bildar luggen, med en avpassad dubbelvikt tråd som ger avklippta ändar och öglor. Bottenväven är som regel vävd i rips, kypert eller rosengång, vävsätt där inslaget täcker varpen och ger en tät och stadig väv.

Flossavävnader har hittats i koptiska fynd och skrifter från 200 - 700-talen. En typ av flossavävnader fanns redan i det faraoniska Egypten, ca 2000 år f Kr – sängtäcken av linne. I Quedlingburg, Östtyskland, finns en flossavävnad från slutet av 1100-talet. De orientaliska mattorna började knytas under medeltiden. I Danmark har man funnit en mantel och mössa med sydd ryalugg från bronsåldern.

I Sverige har ryatäcken för sängutrustningen funnits sedan 1300- och 1400-talen bland annat i Vadstena kloster. Under 1500-talet är ryatäcken vanliga i bo- och inventarieuppteckningar. Mot slutet av 1600-talet försvinner slitryan ur bouppteckningarna och istället finner man prydnadsryor. Vadderade täcken och fjäderdynor ersätter slitryan som sängtäcke. Vid sekelskiftet 1800 – 1900 försvinner ryatäcket och ryan blir golvmatta.

 

Slitryor, bruksryor, prydnadsryor

Flossade täcken har använts, i sängen eller i båten, som täcke med luggen mot kroppen eller som dekorativt täcke på den uppbäddade sängen eller på väggen.

Slitryorna, bruksryorna, är en imitation av skinnfällen som tidigare användes främst som sängtäcke men också i vagnar, slädar och båtar.

Ryan motstår väta bättre än en skinnfäll och blir inte så stel och ohanterlig. Dessutom torkar den fortare. En rya i ullgarn värmer även när den är våt. Detta, samt att den förekom runt de nordiska kusterna, gör att man antar att ryan ”uppfanns” av kustbefolkningen för att användas i båtarna. Slitryor i båten, så kallade ”skötryor”, har använts i norra Bohuslän och i Norge fram till 1800-talets slut.

Slitryan vävdes ofta rutig eller enfärgad – möjligen med en enkel bård eller initialer inramade i en krans som markerade fot- och huvudända. Ryan användes med nocksidan mot kroppen för värmens skull. Den släta sidan blev rätsidan, skådesidan, där knutryggarnas rader var synliga. De flesta ryorna är vävda i två smalare våder och hopsydda på mitten.

Ryor förekom rikligt på slotten främst under vasatiden. De värderades högt vilket bekräftas av att ryor gavs som gåvor till bland annat personer med kungliga uppdrag.

Ölandsbönderna fick i början av 1500-talet rättigheter att sälja ryor till Tyskland och i gengäld förde de hem eftertraktade varor. Även kringvandrade knallar köpte upp och sålde bruksryor.

Prydnadsryor började utvecklas under 1600-talet när vadderade täcken ersatte slitryorna. Mönsterbildningen blev riklig och färgrik. Mycket tyder på att man inspirerats av märkdukarnas varierande mönster och andra broderimönster. Som regel vävdes ryorna med ett mittfält, en spegel och en kantbård omkring.

Dubbelväv/Finnväv

De äldsta dubbelvävarna

De äldst kända dubbelvävarna har hittats i Jämtland och Härjedalen. Kykåstäcket som Kol-14 daterats från 900 - 1100tal och den så kallade bonad IV som är en av delarna som överhogdalstäcket var ihopsytt av, troligen 1300-tal. Dessutom en dubbelväv från Marby kyrka i Jämtland som daterat samtida som Överhogdalsbonaderna.

 bonadjamtlivers_iv.470px

I Härjedalen finns ett stort antal dubbelvävda täcken. Speciellt med dessa är att de har ull i båda varlager.

 dubbelvv

 Vissa är daterade tack vare att väverskan vävt in både år och monogram.

 dubbelvv1

 Andra har mönster och uttryck som tolkat som ålderdomligare och anses vara1600-talet slut eller 1700-talet början.

dubbelvv2

 

 

 

 

Följande text om Finnväv är hämtad ur boken ” HEMSLÖJD OCH FOLKKONST i Bohuslän” Kerstin Lychou och Warne Förlag AB 1996

Kerstin Lychou arbetade som länshemslöjdskonsulent i Göteborgs och Bohus län 1970 – 1988 och ägnade därefter mycket tid till att dokumentera lokala slöjdföremål och tekniker. När boken kom ut var det första gången hemslöjden och folkkonsten i Bohuslän beskrevs i bokform.

Boken finns tyvärr inte längre att köpa och författaren är avliden. Med tillstånd från Warnes förlag kan du härmed ta del av texten som skrivits om finnväv.

Finnväv är en mönstrad oliksidig dubbelväv som består av två vävlager i tuskaft. Den vävs på fyra skaft och fyra eller sex trampor. Mönstret plockas upp med skälstickor och framträder genom att de båda vävlagren byter plats.

Finske och ryssetäcken


Den äldsta beteckningen för dubbelvävar är finske eller ryssetäcken.

Under 1500-talet förekommer finske- och ryssetäcken i slottsinventarierna och under 1700-talet återfinns finske-, fyndzske-, findztäcken rikligt i bouppteckningar från södra Bohuslän och främst från Tjörns och Inlands norra och södra härader.

Benämningen ryssetäcken förekommer på inventarielistor endast under 1500-talet, då ryska köpmän bedrev en omfattande handel med Sverige, så kallad ryssehandel.

Man förde då in och sålde ryssetäcken, som kan ha vävts i Finland. I Bohuslän använder man än idag ordet finskeväv, finsketäcke.

I Norge säger man flensväv, i Härjedalen opptagstäcke, eller spadatäcke (från spatha som betyder vävsvärd), i Södermanland tvelagsväv.

Allmän historia


De äldsta kända nordiska dubbelvävarna är fragment av en norsk bonad samt en bonad från Överhogdal, båda från 1100-talet. Ojämnheterna i dessa vävar visar att de är vävda med vävsvärd och vävstolen var följaktligen av en enklare konstruktion än dagens vävstol med slagbom.

Under medeltiden, 1500–talet, ”blomstrade” finnväven som blev en statussymbol och en av de viktigaste arterna i de högre ståndens textila hemslöjd och vasatidens förnämsta vävnadsslag. Tekniken förändrades under denna tid, tidigare hade man en tråd i mönsterbildningen, nu började man använda två trådar och fick en mera markant rät- och avigsida.

Vasatidens förnämsta bevarade bonader är Grödingetapeten och en bonad från Stora Råda i Värmland. Den senare är vävd i ull och lin. Mönsterdetaljerna är hämtade från olika håll och sammansatta i horisontella rader. De bohuslänska finnvävarna har stor likhet med täcket från Stora Råda.

Grödingebonaden är vävd i blått och vitt och helt i ull och är 170 cm bred med en söm på mitten. I bonadens bård finns drakar, alla i samma riktning och med den långa svansen lagd omkring nästa drake. Spegeln är indelad i rutor med gripar (fabeldjur i örngestalt med lejonklor), lejon och örnar omväxlande.

Fragment av dubbelvävar är kända från S:t Mårtens i Raumo i Finland och mönstren överensstämmer väl med Grödingebonaden, vilket påvisar släktskap, men om mönstret är finskt eller svenskt kan man endast gissa.

Två motiv från Grödingebonaden, gripen och lejonet, användes på frimärken som utkom 1971.

Efter 1500-talet, som var finnvävens glansperiod, förankras tekniken i en folklig miljö och lever sedan 1600-talet kvar i två områden i Sverige, Jämtland-Härjedalen och i Bohuslän.

Jämtlands finnvävar


De jämtländska finnvävarna är ofta utförda helt i ull och med två eller flera färger som ger ett rutigt eller randigt bottenskikt. Mönstren är placerade över hela ytan och består av bland annat hjärtan, stiliserade människo- och djurfigurer.

Bohuslänska finnvävar


Genom färg, mönster och bårder, storlek och ändamål har de bohuslänska finsketäckena en enhetlig karaktär som kan härledas till 1500- och 1600-tal.

Det äldsta bevarade bohuslänska finnvävstäcket är från Tjörn, vävt 1751. Det finns nu på Bohusläns museum i Uddevalla.

bild1

I Bohuslän var det också främst i den borgerliga miljön som finnväven förekom under 1600-talet. Från 1700-talet är finnväv upptagen i bouppteckningar i bonde- och allmogemiljö. Finnväven var inte längre en handelsvara utan en vävnad som tillverkades i hemmen eller av lönvävare.

Material


Många bohuslänska finnvävar är vävda med ett vävlager i ull och ett i lin. Ullgarnet växfärgades och lingarnet var naturligt oblekt eller blekt. Täcken helt i ull är ofta vävda med färgat garn i båda vävlagren. I början av 1880-talet fick väverskorna tillgång till bomull och då kunde detta användas även i finnvävnader.

Materialet valdes med stor noggrannhet. Endast den bästa ullen och lin av högsta kvalitet användes och spinningen lämnades ibland till en duktig spinnerska på bygden för att få ett jämt och fint garn. Garnet tvinnades och ibland skickades ullgarnet till en färgare för att få ett så jämt färgat garn som möjligt. Det var viktigt att finnväven hade en vacker yta och ett vackert fall när den hängdes upp i stugan.

Mönsterformer


De allra tidigaste mönstren har inspirerats från persiska och bysantinska sidentyger från 700 – 1100-talen. Andra mönster, som i Grödingebonaden, kommer från Italien och 1500-talets mönsterböcker som har gett många motiv till dubbelvävar.

Den vanligaste utvecklingen har varit att enskilda motiv lösgjorts ur sitt sammanhang (ur sidentyger till exempel) och placerats i horisontella rader.

De bohuslänska täckena har ofta ett mittfält omgivet av en bård. Den äldsta typen av kantbård består av rutor och kors. Bården med Kristusmonogram, IHS, och törnekrona är ett motiv som har anor från 1500-talets mönsterböcker.

I mittfältet är mönsterfigurerna ordnade i rader och det finns ett flertal mönster som man anser som särpräglade för de bohuslänska finnvävarna. Mittpartiet kan också bestå av stiliserade ytmönster.

Dubbelörnen eller fläkta örnen har bysantinskt ursprung och vävs ofta i en åttkantig form med palmettranka, drakhuvud eller parställda tuppar, fåglar runt om.

Granatäpplemönstret med palmettblad förekommer i flera mönsterböcker från 1500-talet och även i siden- och sammetstyger från samma tid.

bild2

Mönstret med rosor och grenar ar av empirekaraktär och kallas i Bohuslän för sköldpaddemönster eller skalbagge och fjäderpinnar. De bohuslänska täckena har strikt uppdelad bård med geometriskt mönster, ofta med IHS, Kristus initialer och törnekrona.

Lejonet eller leoparden som också kallas draken, har förändrats i bearbetningen från ett bysantinskt sidentyg till den grövre finnvävstekniken och även i senare kopiering.

Tuppen är en kristen symbol för vaksamhet som vi finner på de flesta kyrktorn. I Bohuslän kallas den också för kock, ”kockatäcke”.

Hjorten är, i germansk mytologi, vägvisaren som visar dem som gått vilse tillbaka till rätta vägen. Hjorten symboliserar också längtan efter Gud.

Blåsaren kommer från medeltidens långsmala berättande bonader med bland annat ryttarefigurer i tät följde. Möjligen är ryttarna förridare för ett konungafölje. Den kallas ibland för Sankt Göran.

Den spelande haren kallas på Tjörn för kung David och harpa. Haren är symbol för de kristnas sökande efter saligheten.

bild3

Kronan var symbol för heder hos romare och greker. För de kristna var kronan symbol för segern över döden.

Urnan symbol för den heliga nattvarden, är ett renässansmönster liksom Livsträdet, vilket härstammar från den summeriska och assyriska konsten och därifrån har överförts till andra kulturreligioner. Livsträdet avbildas i otaliga former. Den som kommer i besittning av frukten eller saften från livsträdet har makt att föryngra det som är gammalt och att återkalla det utsläckta livet. Finsketäckena har initialer och årtal invävt. Ibland är det väverskans initialer eller namn och i ett bröllopstäcke är det brudparets initialer och årtal.

bild4

Fåvitska och visa jungfrur är ett bibliskt motiv som man finner i folkliga målningar från 1700- och 1800-talen. De kallas också för (Jesu) brudar och mamseller. De visa jungfrurna avbildas med krona och en symbol för ett ljus eller oljelampa och de fåvitska utan krona eller ljus.

I ett och samma täcke kan man finna mönsterbilder från många olika källor. Stjärnmönstren har orientaliskt ursprung. På den översta raden ser man visa jungfrur med symboler för sina tända ljus. De fåvitska jungfrurna ser man avbildade tillsammans med symboler för släckta ljus. De har kronor i detta täcke men det ska de inte ha eftersom de ska ha tappat dem i väntan på Jesus.


Länshemslöjdskonsulent Susanne Harrysson, Slöjd i Väst, Västra Götalands län 20110915

 

 

 

 

Noppväv

En historisk återblick

noppvav

I egyptiska gravfynd från 200-800 e. Kr. har man hittat tygstycken i flera varianter av flossa. På ett tygstycke har man hittat ett fynd av det vi idag kallar noppväv. Tygfyndet har en hög tät flossa av lintråd som bildar ett lurvigt bräm, är enfärgat och aldrig uppskuren. Tekniken är utförd av en fortlöpande inslagstråd som dragits upp i öglor utan att bilda en knut.

Noppväven som teknik importeras utifrån så sent som på 1800-talet. Tekniken blev då vanlig över hela landet och i alla sociala skikt. Under åren 1890-1905 var nopptekniken som populärast och användes då till sängtäcken, kuddar, mattor och draperier. Vitt på vitt var den vanligaste kombinationen i noppväv och den vävdes vanligtvis i bomullsgarn eller med bomullsbotten och ylleinslag. Noppväv i färg är känd från Gotland, Mellansverige och Västergötland samt från Norrland helt i ullgarn.

Noppväv som dekoration på underkjolar har förekommit i Stockholms län, i flera socknar i Dalarna och i Jämtlands stubbar dvs. stoppade underkjolar.
(Cyrus Zetterström. 1980, Geijer. 1980, Larsson. 1998, Nylén. 1995.)

Underkategorier

OBS
  • Gästkonto är inte konfigurerad (Kanske det saknas användare med detta användarnamn...). Ange 'Användarnamn för gäst' alternativet för användarnamn för befintlig användare. guest_username="guest"

    --
    yvComment solution, version="2.00.3"

Väva själv

   Här har vi samlat vävsedlar till både kopior av äldre textil från hela landet men...

Läs mer

Virkning historik

Den första kända tryckta virkbeskrivningen publicerades 1824 i den holländska damti...

Läs mer

Vävsedlar

Här hittar du alla vävsedlar till vävarna från utställningen "VÄV"